Pop är pussar!

Det måste få finnas något troskyldigt om att pop är tro och förtröstan, och att det alltid finns en andra chans. Med powerpopen. Ett  milt upppåtjack, en riffad treackords-popolama med vassa refränger och tresekundersolon. Så det  är därför jag lyssnar på popmusik varje dag,  år ut och år in. För att  få mej att känna något jag inte  förmår uttrycka själv.

Fast mest av allt;  ”Be my baby ” med Ronettes. Precis som att Brian Wilson, kanske i denna stund, varje stund, sitter vid pianot, ständigt vaknar med Ronettes. Att det är den här låten han skulle ha skrivit mest av allt. Fråga hans fru. 

Nu ska jag förklara för mej själv varför Midi, Maxi  & Eftis ragamuffinspop satt sej under min flint. Den som går att spela bongos på. Troligen för att New Yorks south-and-west-eklektiker Nikodemus gärna skulle ha suttit och pillat i  kontrollrumet. Efti tycks förresten sjunkit in i tystnaden. På det där Beach Boys -”Smile”-viset.

Mäktigheten som når himmelska höjder

Phil Spector må vara en paranoid, vapengalen mördare som förtjänar att tillbringa resten av sitt liv i fängelse men han är ”The Wall Of Sound” och det låter precis så. Som en vägg, en mur, av instrument: Tamburiner, bjällerklang, glockenspiel, slagverk, stråkar, kastanjetter och saxofoner. Paradexemplet är ”River deep, mountain high” med Ike & Tina Turner.

Det tog månader innan Spector var nöjd med inspelningen. Ett år säger legenden. Min egen favorit är ganska uttjatad vid det här laget, ”Be my baby” med Ronettes. Den ÄR ”The Wall Of Sound”. Det är svulstigt, volymiöst och definitivt. Så bra att jag nästan börja tro på tomten….kan vara den bästa poplåten någonsin…

Julskivan ”A Christmas gift for you” var en språngbräda till till tre av pophistoriens största och mest inflytelserika skivor. Beach Boys ”Pet sounds” , Beatles ”Sgt. Pepper” och Bruce Springsteens ”Born to run” har alla denna personlighets ljudritningar fästa i sig…

Klockan nio ikväll vet jag vad jag gör när SVT sänder ett K-special om Spector: Ett unikt porträtt om denne ljuddemons uppgång och fall. Med den definitiva intervjun sägs det…

Ångest och extas och emfas….