Att besöka en soulklubb ska vara lika rytmiskt hett som att vistas i Djävulens armhåla en stund. Även så här års. I många år besökte jag Soulastatics club på Pustervik, som hade en kväll/natt i månaden för oss soulsentimentalister, där jag satt i baren eller vid något bord med en eller annan kolorerad drink och lät mej förföras av 60-talets ”Everybody get lonely sometimes”-musik, i ett entourage av modsuppklädda själsfränder med trimmade mustascher. Men i en alltmer genredimma fick jag sen andra jaktmarker för mitt nätverkande, mitt musiksamlande. Med Facebooks genomslag och ett tilltagande dansintresse blev jag ”återuppväckt” att ta del av soulen tillsammans med andra igen.
Ett första försök gjorde jag igår, via en ”flash” på Facebook. Soulsystem hette/heter klubben, stället hette Ritz, med fri entré. Så mycket klubb för afficinados kändes det inte som, mer än att det var två Dj:s som ”vände vinyl” från 70-talets mer tassande funkperiod, bland ungdomar där jag höjde medelåldern med många år och sänkte klädkoden i mina jeans. Och ölen var dyr, som på 80-talet. 56 kronor för en 40cl Falcon. Och någon plats för dans fanns det inte.
Goa Göteborg behöver ett gött nöjesliv som skiter i ålder, trender och dresskoder. Är det rimligt att en stad av Göteborgs storlek en helt vanlig fredag eller lördag inte kan erbjuda ett enda bra permanent dansställe, eller har ett antal etablerade och nyskapande soulklubbar? Visst, soulklubb kan kännas ganska snävt och ”trattformat” men det är bara dansant 60-talssoul. Den amerikanska soulen från norr och till Söder, Otis Redding och Aretha Franklin men också mer obskyra artister som bara gjort en singel. En gnutta skivsamlarsoul med uptempo skrämmer väl egentligen ingen danssugen +50 till att välja en utekväll i rörelse, istället för att se på ”Lets Dance” på TVn. Vart ska en dansant krake som jag ta vägen om jag inte vill gå på Danspalats med städade foxtrotsdansband?
Isaac Hayes skrev hitlåtarna ”Hold on, I’m coming” (videon) och ”Soul man” åt soulduon Sam and Dave. Två av den svarta soulhistoriens mest uppfordrande låtar för den fria souldansen.
Bloggaren
dahlsidan 
Så sant du skriver. När jag kom till Göteborg för många år sedan letade jag efter ett bra danshak men det enda jag fann var halvtaskiga ställen där man i bästa fall fick flytta skåp. Det har inte blivit bättre sedan dess, men förhoppningsvis kanske Let’s dance kan få Göteborgspubliken att bli mera dansanta. Frågan är bara om de orkar lyfta häcken ur soffan.
Är nog fortfarande pessimist…men inte så mycket baserat på gårdagens nedslag i verkligheten. Och ev skåp har blivt lättare att hantera numer…de behöver inte flyttas, bara få´s upp på benen…!
Ähhhumm…manpower?