Soulkemister

Nu: Nicole Willis och hennes sextett, ”Soulutredarna”, från Finland. Högoktanigt eldfängt och doftande urban/nysoul/R&B/sväng. Kötthormonerna i mej känner en sammetsstruken uppmanande lounge med flört i blick och klirr i glasen, med Jimi Tenor på saxofoner som kapten. En kombo som inte behandlar sina inspirationskällor på det där ytligt ihoplappade, klyschiga viset, utan med en urskiljbar blinkning åt det senaste årtiondets soulprinsessa, Sharon Jones and the Dap Kings.

Ingen risk att bilderna i mitt huvud är Enid Blytons platta hedar, utan mera Raymond Chandlers klent upplysta avenyer.

Nicole Willis and the Soul Investigators

”Sit in the easy chair and hold my hand…”

Sharon Jones and the Dapkings

Göteborg, Pustervik, 2006… En makalös defibrillatorchock in i mitt sinne, hjärtats kammare, min själs alla håligheter och skrymslen. Hade det funnits plats hade jag gått ner på knä, överlämnat mej –  krävt en soulens kärleksnattvard för att bli en bättre människa.

När jag vacklade ut kändes min rygg rakare, min fantasi lekfullare, min själ lättare och mina hjärtslag  jämnare. Idag känner jag mej  frigjord och fanatiskt fantastisk, farligt romantisk – för att tala om kärlek, leva med kärleken, den som snuddar vid himlen; den organiskt tillgivna men ändå tillbakalutade, den eklektiska och elektriska… allt för att soulen kom in i mitt liv igen…

 ”Kärlek är tålmodig, kärlek är vänlig. Den är inte avundsjuk, den skryter inte, den är inte stolt. Den är inte ohövlig eller självisk, den blir inte lätt upprörd, den bokför inte rätt och fel.” –

1 Korinterbreven 13:4,5