Gitarren och sångerna var Woody Guthries vapen. På gitarren stod textat ”This machine kills faschists”. Han var den allra första protestsångaren – och hans fiender var arbetslöshet, fascism och sociala orättvisor.Med sitt stora krulliga hår, sin märkliga sångröst och enkla bluesgitarrklink har Woody Guthrie varit en förgrundsfigur för protestmusiken ända sedan 1930-talet. Tänk bara Bob Dylan – vad hade han varit om inte Guthrie hade funnits? Antagligen ingenting.
Han visste tidigt hur det kändes att vara en outsider. Woody Guthrie brann för de fattiga och svaga, de arbetslösa och orättvist behandlade. Han var en outtröttlig låtskrivar,e som under sin korta livstid fullkomligt sprutade ur sig sånger. Under sina 55 år i livet hann han skriva runt 1 000 stycken. Guthrie smak för landsvägen: att lifta, fotvandra på dammiga vägar och tjuvåka i tågens mörka lastvagnar. Senare under sitt liv lämnade han ofta sin familj och gav sig ut på luffen. Där spelade han sina sånger för flyktingarna, sjöng på fackmöten och fick inspiration till sin musik.
Han blev med åren något av en musikalisk socialreporter. När framgångarna kom efter hans första radioframträdanden 1937, fick han makt och möjlighet att påverka med sina åsikter. Guthrie blev en kändis tillsammans med Pete Seeger i bandet Almanac Singers, och fick så småningom också en regelbunden kolumn i tidningen People’s World. När andra världskriget bröt ut var han en ivrig antifascist och lika ivrig kommunist.
Woody Guthrie dog 1967. Då hade han varit intagen på sjukhus i flera år på grund av sjukdom. Men han slutade aldrig att protestera.
(Guthries låtar har spelats in och tolkats av många, exempelvis av Billy Bragg, Wilco och Mikael Wiehe)
dahlsidan 